Toppfält: innehåll
Kandidat Textil-Kropp-Rum

Jennifer Caneva

Att göra någonting av ingenting

Vad skulle öppenhet vara utan det ovissa? Det ovissa pekar mot något okänt, dolt, oförutsägbart och bortkommet. Mitt examensprojekt handlar om att skapa en instruktionsmanual för att lära känna det ovissa i en utforskande process. Det ovissa är inte alltid är gripbart i en kreativ process. Det som inte är synligt kan bli ett motstånd eller något att uthärda. Om man vänder på det kan det ovissa bli ett tecken för en prövning. Att undvika det ovissa är att aldrig möta det oanade som kan hända i en öppen process. Det ovissa har fått mig till att förlita mig på processen och betrakta ovissheten som någonting mystiskt och gåtfullt vilket öppnat upp till en oförklarlig spänning. Rebecca Solnit, Inger Christensen, Emma Cocker och Yoko Ono är några namn på dem som inspirerat mitt examensprojekt till att ta en oviss riktning. I Gå vilse: En fälthandbok (2005) menar Solnit att det är konstnärens uppgift att släppa in det okända och det obekanta. Hon menar att det konstnärliga arbetet har sitt ursprung i att gå vilse, möta motstånd, hinder och rädslor.

Mitt konstnärliga utövande rör sig mig mellan upplevelsebaserad konst och kunskapssökande undersökningar. Förhållningsättet jag utforskar handlar om att integrera processer i relation till textil kropp och rum. Att göra någonting av ingenting, en guide för det ovissa från a-ö är en manual med öppna instruktioner som bjuder in till försök om att uppmärksamma, lära känn och gestalta det ovissa som ett essentiellt tillstånd i en konstnärlig process. Instruktionsmanualen handlar om att upptäcka samband, vända och vrida på uppfattningar och perspektiv. Manualen består av tre delar med försök till att instruera händelseförlopp i en allegorisk ordning som består av tecken, text med dolda innebörder och subtila upprepningar av interaktiva uppmaningar i ett sökande av att omvandla textil till subjekt. Titeln; ” Att göra någonting av ingenting” kommer ifrån att bryta ner något och skapa en uppkomst, att utgå från tomrummet, varat och intet, inget, inte något, ingenting som blir till någonting.

Tanken bakom manualen är att öppna upp till estetiska upplevelser. Uppmärksamheten riktas till att börja lyssna. Att lyssna skapar en ingång till att stanna upp, närvara och uppmärksamma det som pågår. Ljud kommer ut ifrån och inifrån något och behöver en mottagare för att resonera vilket kan likna en dialog. På så sätt kan ljud upplevas som relationellt, förgängligt och röra sig bortom det rumsliga, beröra och förkroppsliga händelser. Instruktionerna fungerar som händelser och skapar situationer för det ovissa. Manualen är en manifestation utav förhållningsätt som håller samman ovisshetens vilsna gång för att skapa något övergripande.

Under processen har jag rört mig mellan textil/konst, text/dialog, foto/ljud och experimentella prövningar för att utforska parallella processer med flera resultat på vägen. Dekonstruktion har drivit mitt arbete till en textbaserad dialog med intentionen att expandera mina erfarenheter av vad konstnärligt utövande kan vara. Jag hämtar inspiration ifrån ett flertal konstnärliga aktörer, filosofer, forskare och aktivister som utövar konst och problematiserar hur vi kan se på något ifrån olika perspektiv eller förhålla oss annorlunda till uppdelningar i motsatsförhållanden. I Del av labyrinten (1982) av poeten Inger Christensen beskrivs världen i metaforer. Christensen skrev en omtalad kommentar på renässansfilosofen René Descartes grundsats ”Jag tänker, alltså är jag” (1637). Descartes har präglat synen om att tanken är separerat från känslan. Christensens svar på Descartes var ”Jag tänker, alltså är jag en del av labyrinten” (Brev i april, 1979). Det sätter allt i ett större perspektiv. Labyrinten blir en symbol för att vi rör oss i komplexa system som kan liknas vid en irrgång, ett virrvarr, en härva av knutar eller ett trassel, med andra ord en entropi som är ett mått för oordning och kaos. Mitt utforskande har tagit olika riktningar där tillstånd av vilsenhet och kaos har varit viktiga moment. Christensen organiserade ord i alfabetisk ordning och använde språket som fundament. “Att räkna i sig är att ingå i något större och betrakta något ifrån olika perspektiv”. Konstnären Emma Cocker har sökt i dem stora skalorna och forskar om konstnärliga taktiker och menar på att det okända, oförutsägbara och osäkra är essentiellt för att en konstnärlig process ska drivas till oanade upptäckter. Forskningen fokuserar på processen för konstnärligt utforskande och utförandet av tänkande-i-handling.

Manualen för det ovissa är oförutsägbar. Instruktionerna leder till händelser och handlingsförlopp som leder till oväntade resultat vilket förutsätter en omfattad process. Dokumenterade bilder är beviset för att manualen har skett. Bildserier av sekvenser är tagna med en kamera som stått på självutlösning för att dokumentera det som hänt under delar av momenten. Det visuella gör sig till oförutsägbara kompositioner som ”råkat ske”. Textila objekt som tagna ur sitt sammanhang och placerade i ett tomt rum skulle kunna representera den vita kuben. Föremål tagna ur sin vardag som skildrar något intetsägande och absurt. Bilderna visualiserar mitt utförande. Ingenting blir till någonting, som blir signifikant för att gestaltningen av det ovissa ska äga rum. I processen har jag skildrat ett textilt framträdande och sökt beskriva något inneboende i textila material som upplevelser medans jag följt manualens vaga instruktioner.

Manualen betraktar det ovissa som ett fenomen och utmanar estetiken bortom det sköna och vidgar på perspektiven där jag får uppleva något inifrån och ut. Intentionen med manualen är att utforska ett subjektivt deltagande där jag involveras processartat utifrån nya perspektiv. Utan att veta vad som händer har jag rekonstruerat det ovissa genom att interagera med material som blir tecken för något. Manualen söker omvandla uttryck till händelser där det textila verkar som en katalysator för processen och lämnar spår av någonting ovisst. Med utgångspunkt att skapa ett utrymme för handling som förutsätter ett närmande och ett sökande i växelverkan.

Jennifer Caneva_Inledning till instruktionmanualen (1) (pdf)

Jennifer Caneva_Att göra någonting av ingenting, en guide för det ovissa från a-ö (2) (pdf)

 

Jennifer_caneva@hotmail.com